Söndag 21 oktober kl 18:00 i Uppenbarelsekyrkan
J S Bach Mässa i h-moll BWV 232
För ca trehundra år sedan skrev Johann Sebastian Bach Kyrie- och Gloriasatserna till det som några decennier senare skulle samlas till hans största verk för kör, orkester och solister. Läs mer om hur den kom till nedan.
Vi är mycket stolta över att kunna presentera dessa musiker:
M E D V E R K A N D E :
Sofia Niklasson, sopran
Anna Jobrant, sopran
Mikael Bellini, countertenor
Leif Aruhn- Solén, tenor
Lars Johansson Brissman, bas
Ann Wallströms barockorkester
Hägerstens Kammarkör
Dirigent Kerstin Börjeson
Biljetter 150/100 kr from 1 sept på www.billetto.se/svenska-kyrkan-hägersten
Kort om Bachs mässa i h-moll
av Cecilia Brinck
Allmänt
Namnet är egentligen missvisande – h-moll är inte den dominerande tonarten i verket. I äldre musikteoretiska översikter brukar verket kallas Hohe Messe – höga mässan.
Bach färdigställde mässan 1748-49, ett år före sin död. I den form vi känner det uppfördes verket första gången offentligt 1828. Bach framförde Sanctus vid jultid 1724 och senare på 1740-talet.Det första offentliga framförandet av Symbolum Nicenum skedde vid en välgörenhetskonsert i Hamburg 1786 under ledning av Carl Philipp Emanuel Bach – Johann Sebastian Bachs femte barn och den andre av hans söner att uppnå vuxen ålder.
Man vet inte säkert varför verket skrevs och vilket som var Bachs syfte – en teori är att Bach tänkte att den kompletta mässan skulle framföras vid invigningen av Hofkirche i Dresden. Så blev det dock inte – Bach dog 1750 och när kyrkan stod färdig 1751 framfördes en mässa i d-moll av Johan Adolph Hasse. Det verket har en hel del likheter med Bachs mässa (exempelvis i credosatsen, med cantus firmus över ”walking bass”, kan hittas på Spotify). En annan teori är att Bach tänkte sig att mässan skulle uppföras i Stefansdomen i Wien – som var katolskt – på den heliga Cecilias dag 1749. Detta skulle då vara en konsekvens av Bachs kontakt med greve Johann Adam von Questenberg, en adelsman i tjänst vid det habsburgska hovet i Wien. von Questenberg var en framstående amatörmusiker och kompositör och han skulle då ha beställt mässan av Bach. Det finns andra teorier också – en som jag tycker är rätt spännande handlar om Bachs omvittnade intresse för stora musikteoretiska projekt som uppvisade olika stilar och tekniker, der Kunst der Fuge är ett exempel. Han skulle då ha skrivit mässan för att visa att han kunde det också. Den grundläggande frågan är ju nämligen varför en kyrkomusiker som Bach, lutheran och verksam mitt i Lutherland i Leipzig, skrev en katolsk mässa. Och som sagt – ingen har kunnat besvara den helt nöjaktigt.
Orkestersatsen är skriven för stråkar, flöjt, oboe d’amore, fagott, horn, trumpet, pukor och generalbas.
Kyrie från ca 1749 i Bachs egen handskrift. Bild från Wikipedia CC
Kyrie och Gloria, ”Missa”
Skrevs 1733 och avsågs möjligen som sorgemusik för den då nyligen bortgångne kurfursten av Sachsen August II (Kyrie) och hyllningsmusik till hans efterträdare Fredrik August (också polsk kung med namnet August III (Gloria). Bach överlämnade personligen musiken till Fredrik August III (som var katolik) den 27 juli 1733 med ett följebrev där han beklagade sig över den behandling han fick utstå i Leipzig. Bach utformade sin Missa efter vad som förväntades i Dresden: tonartsskiftena, Christe Eleison-duetten för två sopraner, hornet som ackompanjerar bassolisten i Quoniam – soloinsatserna kanske skrevs för att de musiker som var tillgängliga i Dresden just då skulle få visa upp sina förmågor.
Bachs förhoppning var att bli utnämnd till hovkomponist vid det sachsiska hovet i Dresden vilket han också blev, men inte förrän 1736.
Kyrie eleison – för femstämmig kör.
Christe eleison – duett för två sopraner.
Kyrie eleison – för fyrstämmig kör.
Gloria in excelsis Deo – för femstämmig kör. Bach recyclade musiken, precis som musiken till slutdelen Cum Sanctu Spiritu, i julkantaten Gloria in excelsis Deo(BWV 191) från mitten av 1740-talet.
Et in terra pax – för femstämmig kör.
Laudamus te – för sopransolist II med obligat violin. Musiken bygger möjligen på en bröllopskantat till vilken bara texten finns kvar: Sein Segen fliesst daher wie ein Strom.
Gratias agimus tibi – för fyrstämmig kör. Musiken är en omarbetning av en kantat från 1731, den så kallade Ratswechselkantaten (BWV 29), Wir danken dir, Gott, wir danken dir.
Domine Deus – för sopransolist I och tenor, obligat flöjt och sordinerade stråkar.
Qui tollis peccata mundi – för fyrstämmig kör är en omarbetning av musik från inledningen i en kantat från 1723, Schauet doch und sehet, ob irgend ein Schmerz sei,(BWV 46).
Qui sedes ad dexteram Patris – för alt med obligat oboe d’amore.
Quoniam tu solus sanctus – för bas, obligat horn och fagott. Den ovanliga orkestreringen tillkom säkert med tanke på de utmärkta musikerna i Dresden, speciellt hornisten Johann Adam Schindler som Bach sannolikt hade hört i Dresden. Och det vill till en god hornist för att kunna spela den ruggigt svåra hornstämman. På naturhorn, dessutom…
Cum Sanctu Spiritu – för femstämmig kör. Bach återanvände musiken i modifierad version i slutkören (Sicut erat in principio) i julkantaten Gloria in excelsis Deo(BWV 191). Kanske bygger musiken ursprungligen på två förlorade kantater från 1720-talet.,
Credo (Symbolum Nicenum)
Den musik som tillkom sist, förmodligen 1748-1749. Denna slutsats bygger till del på analyser av handskriften, där Bachs handstil blir alltmer ansträngd och plågad. Han var en gammal och sjuk man, som dessutom var nästan helt blind.
Credo in unum Deum – för femstämmig kör. Bygger möjligen på ett tidigare (nu förlorat) Credo i G-dur.
Patrem omnipotentem – för fyrstämmig kör. Musiken är en omarbetning av inledningskören i kantaten Gott, wie dein Name, so ist auch dein Ruhm,(BWV 171) från 1729.
En in unum Dominum – för sopransolist I och alt. Musiken kan komma från en förlorad duett från 1733.
Et incarnatus est – för femstämmig kör.
Crucifixus – för fyrstämmig kör (inga förstasopraner). Musiken är en omarbetning av den tidiga (1714) kantaten Weinen, Klagen, Sorgen, Zagen(BWV 12).
Et resurrexit – för femstämmig kör.
Et in Spiritum Sanctum – för bas med obligat oboe d’amore.
Confiteor – för femstämmig kör. Experter hävdar att detta med säkerhet är musik som skrevs för ändamålet och inte var en omarbetning av tidigare verk – detta eftersom det framgår tydligt av handskriften att musiken är skriven direkt och handstilen skiljer sig från de omgivande avsnitten. Dock är ett par takter i övergången till Et expecto oläsliga i handskriften och det vi sjunger är resultat av omfattande forskning och redaktionella insatser.
Et expecto – för femstämmig kör. En omarbetning av musik från den så kallade Ratswechselkantaten (se nedan).
Sanctus
Sanctus – för sexstämmig kör. 1724 skrev Bach, nybliven Thomaskantor i Leipzig, ett Sanctus för sexstämmig kör att användas under julen. Han reviderade detta Sanctus, ändrade bland annat stämfördelningen från SSSATB till SSAATB och infogade det så småningom i mässan. Osannaför dubbelkör. Omarbetning av A-delen av körsatsen Es lebe der König(BWV anh 11/1), en värdslig kantat från 1732 där musiken har gått förlorad, eller av inledningssatsen i kantaten Preise dein Glucke(BWV 215) från 1734, som finns bevarad.
Benedictus – för tenor med obligat instrument. Bach specificerade inte vilket instrument det skulle vara, möjligen därför att han inte hade bestämt sig eller också, som somliga forskare hävdar, för att han inte brydde sig så vidare mycket. I de flesta utgåvor används flöjt. Kan vara musik skriven för tillfället, eller musik som bygger på en förlorad bröllopskantat.
Osanna – da capo.
Agnus Dei
Agnus Dei – för alt med obligat violin. Bygger på förlorad musik från 1725 – en bröllopsserenad som hette Entfernet euch, ihr kalten Herzen. Bach använde samma musik i altarian Ach, bleibe dochi det som brukar kallas himmelsfärdsoratoriet Lobet Gott in seinen Reichen(BWV 11) från 1735.
Dona nobis Pacem – för fyrstämmig kör. Samma musik som i Gratias agimus tibi, se ovan.
