HK: HÄGERSTENS KAMMARKÖR

Camille Saint-Saëns (1835-1921) var en av den franska romantikens största tonsättare och han verkade i alla musikaliska genrer, från opera (Simson och Delila och flera andra) till kammarmusik. Han debuterade som pianist redan som tioåring, med musik av Mozart och Beethoven. Han var också en framstående organist och mycket uppskattad lärare, bland annat undervisade han Gabriel Fauré.

Saint-Saëns Oratorio de Noël, (juloratorium) Op. 12, skrevs 1858 när tonsättaren var verksam som organist i Madeleinekyrkan i Paris. 

Verket är skrivet för fem solister, kör och en orkester bestående av stråkar, orgel och harpa. 

Verket skiljer sig från de flesta andra sakrala verk från 1800-talet genom sitt mer intima format och också genom de raffinerade blinkningarna till tidigare generationers musik. Exempelvis skriver tonsättaren i partituret om förspelet att det är i Johann Sebastian Bachs stil. Saint-Saëns beundrade barockens musikaliska språk och lyckades i sitt juloratorium skapa ett slags fusion av klassisk tradition och ett mera romantiskt musikaliskt uttryck. Stämningen är mestadels lugn och lyrisk, snarare än stort utspel och drama.

Verkets tio satser berättar historien om Jesu födelse. 

Grundberättelsen är julevangeliet (Luk 2: 8-14) som berättas av solisterna i den första satsen efter det inledande förspelet. Kören sjunger det avslutande Ära vare Gud i höjden och på jorden fred åt dem han har utvalt.

Sedan följer en vacker och stilla sopranaria med text ur Ps 40 och tenorens och körens lyriska trosbekännelse med ord ur Johannesevangeliet. 

Sopran- och bassolisten sjunger en raffinerad duett (Benedictus – Välsignad vare den som kommer i Herrens namn).

I sats 6 – den mest dramatiska – sjunger kören text ur Ps 2 (Varför är folken i uppror, varför detta gagnlösa mummel?) men upprördheten lägger sig i den lilla doxologin som avslutar satsen.

En solisttrio (sopran, tenor och bas) sprött ackompanjerad av harpan sjunger den trosvissa texten ur psaltarpsalm 110 om folken som samlas. I nästa sats kompletteras trion med mezzosopranen och kvartetten lovsjunger Herren med profeten Jesajas ord. 

I sats 9 sjunger alla fem solisterna tillsammans med kör och orkester  texter ur Klagovisorna och Jesaja och ett svindlande vackert Alleluia. När orgeln dör bort avslutar kören med lovsången ur Psaltarpsalm 96:

Må himlen fröjdas och jorden jubla
inför Herren – se, han kommer.
Halleluja!

Text: Cecilia Brinck

Camille Saint-Saëns (1835-1921) var en av den franska romantikens största tonsättare och han verkade i alla musikaliska genrer, från opera (Simson och Delila och flera andra) till kammarmusik. Han debuterade som pianist redan som tioåring, med musik av Mozart och Beethoven. Han var också en framstående organist och mycket uppskattad lärare, bland annat undervisade han Gabriel Fauré.

Saint-Saëns Oratorio de Noël, (juloratorium) Op. 12, skrevs 1858 när tonsättaren var verksam som organist i Madeleinekyrkan i Paris. 

Verket är skrivet för fem solister, kör och en orkester bestående av stråkar, orgel och harpa. 

Verket skiljer sig från de flesta andra sakrala verk från 1800-talet genom sitt mer intima format och också genom de raffinerade blinkningarna till tidigare generationers musik. Exempelvis skriver tonsättaren i partituret om förspelet att det är i Johann Sebastian Bachs stil. Saint-Saëns beundrade barockens musikaliska språk och lyckades i sitt juloratorium skapa ett slags fusion av klassisk tradition och ett mera romantiskt musikaliskt uttryck. Stämningen är mestadels lugn och lyrisk, snarare än stort utspel och drama.

Verkets tio satser berättar historien om Jesu födelse. 

Grundberättelsen är julevangeliet (Luk 2: 8-14) som berättas av solisterna i den första satsen efter det inledande förspelet. Kören sjunger det avslutande Ära vare Gud i höjden och på jorden fred åt dem han har utvalt.

Sedan följer en vacker och stilla sopranaria med text ur Ps 40 och tenorens och körens lyriska trosbekännelse med ord ur Johannesevangeliet. 

Sopran- och bassolisten sjunger en raffinerad duett (Benedictus – Välsignad vare den som kommer i Herrens namn).

I sats 6 – den mest dramatiska – sjunger kören text ur Ps 2 (Varför är folken i uppror, varför detta gagnlösa mummel?) men upprördheten lägger sig i den lilla doxologin som avslutar satsen.

En solisttrio (sopran, tenor och bas) sprött ackompanjerad av harpan sjunger den trosvissa texten ur psaltarpsalm 110 om folken som samlas. I nästa sats kompletteras trion med mezzosopranen och kvartetten lovsjunger Herren med profeten Jesajas ord. 

I sats 9 sjunger alla fem solisterna tillsammans med kör och orkester  texter ur Klagovisorna och Jesaja och ett svindlande vackert Alleluia. När orgeln dör bort avslutar kören med lovsången ur Psaltarpsalm 96:

Må himlen fröjdas och jorden jubla
inför Herren – se, han kommer.
Halleluja!

Text: Cecilia Brinck